Livet rullar på just nu, klumpen och ångesten över det börjar sakta men säkert dämpa sig, jag börjar komma tillbaka i både kropp och själ. Äntligen. Men det sivder så förjävla mycket att se gamla foton på oss, att vi faktiskt var lyckliga tillsammans ibland. Att jag faktiskt kunde åka hem till er vilken dag som helst på året och eran dörr stod alltid öppen, men den dörren är nu stängd, den har jag stängt.