Det är något som hela tiden kommer emellan mig och mitt bloggande, något som kallas livet. Men ändå har jag några trogna läsare som alltid kikar in trotts min dåliga uppdatering, tack för det! 

 

Det har varit en fin helg, en helg med fina vänner och många skratt. Har så fina människor runt omkring mig. 

 

 

Det här är mitt paradis här på jorden. 

 Den här helt underbara låten ska jag spela på mitt bröllop. Det är bestämt sen en lång tid tillbaka.

 

 

Jag är påväg uppåt, påväg på fötter igen, äntligen. Som jag har väntat det här. Det är precis som Kristian Gidlund säger i sitt sommarprat, "även sänkta hjärtan läker". 

På söndag åker jag tillbaka till paradiset, Taormina som ligger i Italien. Ska bli så skönt att bara åka iväg ett tag, bara sola, äta god mat och bara spatsera i dom mysa gränder som finns där. Men jag lämnar Svergie redan nu på Fredag, ska först kolla och heja på min bror som tävlar i Ungern, det ser jag verkligen framemot. 

Kunde sjunga med i varje textrad, i december ses vi Håkan. Som jag längtar.

Du vet precis hur du ska göra för att få mig såbar och sådär oförklarligt lycklig. 

 

 

1 timme, 41 minuter och 29 sekunder, så länge pratade jag nyss med min kära och fina vän Sara som bor just nu på andra sidan Atlanten,i USA, i Alaska. Det är så overkligt, att en person som står mig så nära befinner sig så långt borta men 10 månader går fort och skype funkar utmärkt det med, som jag sa till dej "det känns precis som att vi är med varandra".  

 

Är så jävla stolt över dej ska du veta, så tufft och häftigt gjort. Bara packa väskan och börja på ett nytt äventyr, ett nytt kapitell i ditt liv som du aldrig någonsin kommer glömma. Det här året kommer ge dig nya erfarenheter och upplevelser som du kommer ha med dig hela livet. Det här ska bli ditt år, jag (vet )hoppas av hela mitt hjärta att det blir en utav dom bästa i hela ditt liv. Tillsist vill jag att du ska veta att du är saknad och att jag tänker på dej varje dag din jävla eskimå.

 

 

Har nog världens bästa spellista. E.M

  

(ni som ej lyssnar går miste om något riktigt fint och bra)

Är nyss hemkommen från min fina farmor, jag och min familj var och åt middag hos henne. Hos farmor känner man sig alltid så himla välkommen, varje gång när jag kommer till henne så nästan småspringer hon till dörren för att få se och krama mig, såna småsaker uppskattar jag verkligen. För er som läser detta kanske inte förstår men för mig betyder sånå saker så himla mycket. Lika så när vi sitter och fikar, då kan hon säga till mig helt spontat "Elin, du är verkligen det finaste jag har, gud vad jag älskar dej". Jag önskar att alla människor har en sådan person som min farmor i sin närhet. Jag tror att alla behöver det.